Har, som förväntat, vaknat nåra gånger under natten och fått processat att jag faktiskt ligger i min 120 säng med Mumin-lakan.

Igår var det inte långt ifrån att jag blev kvar i Malmö. Bussen från Trelleborg skulle inkomma 12.00, den kom in ca. 12.05. Jag tänkte att jag skyndar mig lite eftersom jag inte riktigt är säker på vart tåget avgår från. Jag går i rask takt, hittar tåg- och perrongs-nummret, går dit och ombord rätt vagn. När jag kommit in och satt ner min väska så börjar tåget rulla. Jag blir lite förvånad, varför går tåget flera minuter innan avsatt tid?
Så dubbelkollar jag biljetten och inser att jag trodde att avgångstiden var 12.15, men att den egentligen gick 12.11. Ibland har man sådan jävla flax.

Efter fem timmar steg jag av på Stockholm Central och blev omfamnad av en skäggig och långhårig men väldigt välbekant snubbe. Vidare hem till Jakan och kära mor min.
Så bar det ganska snart iväg till Heron City, ett ganska magiskt ställe som jag senast besökte 2001 under premiären för första Harry Potter filmen. Det levde inte riktigt, men ändå inte långt ifrån, upp till förväntningarna baserat på det besöket.
Där återförenades jag även med två goa grabbar till, drack cola, käkade bacon-snacks och såg på andra delen av Hobbiten.

En riktigt bra men lång dag.

 

Till eftertexterna spelades en låt som jag direkt började nynna med. Så läste jag av slump Ray Kamilles blogg imorse, där han avslutar ett jätte vackert inlägg med att länka den låten.
”I see fire” med Ed Sheeran.
Här är en länk om du skulle känna dig manad att läsa det.