LivsLevandeFågel

För några veckor sedan hittade jag en torkad och mosad fågel när jag plockade skärp på däcken. Död såklart. Inte utan en liten klump i magen slängde jag den i den svarta sopsäcken tillsammans med diverse godispapper, avgränsingstejp och skyddande skumbitar.

Två gånger sa jag till Öst ”Vi kan väll träffas och ha ett möte, jag behöver hjälp med mina uppgifter jag har med från skolan.”. Två gånger blev han lite osäker men sa ett klockslag då han skulle ha tid.
En av gångerna var han inte där utsatt tid, varpå jag väntade en kvart innan jag gick. När jag sedan frågade om han glömt att vi skulle ses sa han att han var där en halvtimma senare. Jag funderade på om han menade att jag skulle väntat så länge, men det skulle ju känts konstigt.
Den andra gången skulle jag oplanerat börja att jobba, jag träffade dock på honom i mässen vid klockslaget vi avsatt. Fast han sa ingenting, ingen ny tid, inget hej.

Tredje gången kom jag till kontoret. ”Har du tid?”
”Ja.”
Väntade stående i kanske två minuter medan han skrev ut papper och plockade.
”Kanske tio minuter till.”
”Jag går till min hytt, ring mig där när du har tid, jag vill inte stressa dig.”

Efter en kvart ringed han faktiskt. Och jag fick mitt möte. Hjläp fick jag också. Men det hela kändes alldles för krystat, det ska inte behöva vara så svårt.

Igår när vi puttrade mot Southamton såg jag en liten fågel som skuttade ute på väderdäck. Livs levande och kvittrande.
Nu är det bara fyra dagar kvar.

Manslucka ner till förpikstanken där reparationerna skedde.

Slussat in i Kiel, förut.

Slussat in i Kiel, akterut.